Det här med att snart fylla 50. Tja. Om tre år alltså. Antingen firar man fett eller sörjer. Jag hade inget 40-års kalas. Var rätt nybliven mamma och hade fullt fokus på det. Jag är väldigt imponerad över kvinnor som föder bebis samtidigt som de roddar en ny bok eller är högpresterande på andra sätt. Det där med att jobba och göra karriär samtidigt som man är mamma har aldrig varit provocerande för mig. Jag tror att det man mår bra av mår också ens omgivning bra av. Och har man sett och förstått en liten del av hur övriga världens barn har det så framstår det inte speciellt skadligt att få vara med mamma på jobbet när man är liten.
Men åter till det här med åldern och firandet av den. Jag tenderar att bli barnsligare med tiden inom vissa områden. Till exempel har jag blivit mindre ängslig. Det kanske inte ska ses som barnsligt, snarare ett tecken på mognad. Jag funderar starkt på att tatuera in ”178 centimeter extra allt” på min handled och de flesta rasar. Tycker det är pubertalt och fånigt. För 10 år sedan hade jag lyssnat på dem. Velat vara till lags på något vis. Det är bara ett exempel på att jag tuffat till mig med åren. Sedan är jag ganska medveten om vad jag behöver jobba med. Var jag behöver göra punktinsatser. Konflikträdslan är ett sådan område. Att säga nej oftare och framför allt när jag inte vill. Att lära Lennox att ingen ska få trampa på en och att man måste våga stå upp för sitt jag är en drivkraft där. Threst säger att jag förändrats mycket sedan vi blev tillsammans för över 10 år sedan. Mognat, blivit mer resonabel och stabilare. En del kommer med föräldrarskapet. Man måste ta ansvar, växa upp när man blir förälder. Och en del kommer sig av att jag helt enkelt fått fler erfarenheter som jag drar lärdom av.
Om jag skulle få prata till mitt 17-åriga jag skulle jag ha en del att säga. Gå mer på magkänslan. Lyssna inte på andra. Vila i egna beslut. Tvätta alltid bort sminket hur sent du än somnar. Välj en man som får dig att skratta. Vänta inte på att andra ska fatta dina vägar. Vårda dina vänner. Hitta en bra ansiktscremé. Somna aldrig osams. Var så ärlig det går utan att såra. Lär dig lyssna mer än prata. Res. och tro alltid i grunden att människan är god.
En dröm vore att få fira 50-årsdagen med Läkarmissonen på resa. Se deras projekt i Ukraina. Gatubarnen har det väldigt tufft där. Kylan. Drogerna. Eller Panzi i Kongo. Jag måste definitivt besöka Dr Mukwege ovch hans jobb där. Men resten av familjen kanske vill fira mig på ett annat sätt. Det jag vet är att jag kommer att vara glad över att fylla och fira. För 2017 är det nio år sedan jag blev sjuk och jag tänker att det bör firas ståndsmässigt. Jag skulle tippa på att min mentala ålder landar någonstans vid 30. Ungefär där är jag. Att kroppen ser ut och beter sig som en 47-årings, det är en annan femma.