Vi tillbringar två dagar i Rwanda för att besöka Garuka. Det är ett av Läkarmissionens projekt för gatubarn, ger dem en chans till en yrkesutbildning, en väg tillbaka. Jag var där för något år två år sedan.
Nu är jag här igen och får träffa Lydié. Sedan bilar vi till Kongo. En färd på sex timmar på bakvägar som ska vara lite säkrare. Vi fem personer. Två fotografer. Två från Läkarmissionen. Och så jag.
Panzisjukhuset ska besökas. Dr Denis Mukwege, känd över hela världen för sitt arbete med att operera och försöka laga de kvinnor och barn som kommer till Panzi efter att ha blivit våldtagna av rebellsoldater. är vida känd här. Jo. Det är farligare att vara kvinna i Kongo än soldat.
Det är numera ett väl beprövat vapen och en del av krigsföringen här. Dr Mukwege lever under dödshot och för några år sedan sköts hans livvakt i i hans hem då man tog fel på person. Så numera lever han väldigt skyddat och lämnar sällan sjukhusområdet. Jag hoppas vi kan ses där på Panzi. Sist åt vi middag på Nybrogatan i Stockholm.
Vi ska även träffa Mama London. Henne träffade jag i Stockholm för några år sedan också. Mama London tar hand om ett dagis där barnen till de våldtagna kvinnor finns. De kan inte återvända hem till sina byar med de barnen, tillbaka till sina män. Det kan bli lite sisådär med bloggandet.
Uppkopplingen finns eventuellt inte på hotellet så det beror det helt enkelt på att jag inte har något nät alls. Det gör mig lite stressad. Jag är ju där för att blogga och berätta och en tyst blogg dör snabbt. Men häng i. Jag kommer att hålla er uppdaterade så snart möjlighet finns. Helst varje dag förstås.
Stockholm-Danmark-Rwanda-Kongo. Tillbaka till Afrika inom loppet av åtta dagar. Taxin kommer 3.30. Om 20 minuter alltså. Planet lyfter 6.20. Håll tummarna för allt kommer gå bra.
2014. Jag träffar ett av Garukas första föräldrarlösa barn som kom till projektet I Rwanda. Idag en ung man som studerar. Kanske ses vi igen.